Donald Trump – Friend or Foe?

Donald trump is a man we love to hate. To dislike him is considered deeply correct and to like the guy can be equaled with social suicide. But I ask the question, how could everything suddenly be such a devastation when Mr. Trump stepped into the role of being the president of USA? Was everything hunky dory and jolly good before him? Of course it wasn’t, but we humans love to hate/dislike/put a negative focus on people that reflects to us things we don’t like to see. That is the sneaky nature of us isn’t it? Continue reading “Donald Trump – Friend or Foe?”

Advertisements

Är vi alla schitzofrena, terrorister eller bara alllmänt förvirrade?

Är vi människor inte väldigt konstiga? Vi tycker att det är ett terrordåd när någon mejar ner människor på en gata men inte när någon öppnar eld mot en folkmassa under en konsert och dödar 58 människor helt kallblodigt. Vad är det som gör att vi inte verkar tycka att det är så hemskt när något sådant händer, men när någon som heter någonting från säg arabvärlden då måste det vara en terrorist här i syfte att förstöra vårt västerländska leverne?

Continue reading “Är vi alla schitzofrena, terrorister eller bara alllmänt förvirrade?”

Litar Vi På Våra Känslor?

Brukar ni göra som ni känner? Brukar ni följa er känsla? Jag finner det ibland svårt att göra det men ju mer jag lyssnar på vad som känns sant desto större känner jag att jag blir. Inte större i formatet kanske men större energimässigt. Det känns som jag får lite mer rymd i min kropp. Allt känns lite lättare. Å andra sidan då jag inte gör det som känns rätt kan jag känna mig inlåst och klaustrofobisk, nästan som att jag får panik.

Continue reading “Litar Vi På Våra Känslor?”

Psykisk hälsa – bara bra och ok?

Vad är egentligen psykisk ohälsa? Är det när man upptäcker att man mår psykiskt dåligt, eller har det varit en längre uppbyggnadsprocess som lett till att man till slut upplever psykisk ohälsa? Rimligtvis måste det senare vara fallet då saker inte bara sker över en natt. Det måste även innebära att den tid före ohälsan där jag kände mig bra eller ok kanske inte var så ok…? Kan det vara så att vår barometer för vad vi kallar bra och ok glidit till att faktiskt endast betyda frånvaron av ohälsa? I så fall ligger vi riktigt risigt till, och jag skulle säga att det är precis så det är. Jag tror vi lyssnar mindre och mindre på vad vi innerst inne känner är bäst för oss och vi lever i större utsträckning efter koncept och bilder om hur vi tror vi måste eller bör leva. Koncept och bilder som vår kropp känner sig främmande för. Vi vet alla hur det känns att göra något vi egentligen inte vill.

Orden Bortom Orden

Har ni varit med om att någon säger något men samtidigt säger någonting annat? Det är som att orden som sägs förkläder någonting annat som egentligen sägs. Säkerligen har de flesta upplevs detta. Frågan är dock: Ställer vi de människorna till svars för vad det är de (inte) säger, fast faktiskt säger? Ok vissa är kanske inte ens medvetna om att de läcker ut sig saker bortom orden, men det gör dem inte mindre ansvariga för vad de läcker ut, eller hur. För vi blir mer påverkade av de osagda än det sagda. Continue reading “Orden Bortom Orden”

The inner Terrorist.

Today I read the headline of an article that said that “terrorism is not a psychological disease.” Ok, but it’s not a very healthy psyche that rests in someone able to commit these crimes on the other hand now is it? So what is the deal with wanting to use the word terrorism for certain forms of crimes? There has to be something driving this want instead of saying that it’s a mentally unstable person that is able to commit these crimes.

The funny thing, even though it’s anything but, is that when we hear about a crime being committed and we hear that it’s a terrorist attack there is something comforting in that even though that might sound contradicting, controversial and even wrong or absurd to your ears.

Continue reading “The inner Terrorist.”

Expressing How We Feel – A Matter of Responsibility

A few weeks ago I had my scheduled laundry time. I live in an apartment and share laundry facilities so we have to pre-book this time. So early that morning it was finally my turn and I had from seven to twelve to make it happen… Everything was going as planned until I noticed that someone had sneaked in to put their laundry in a machine I wasn’t using at the time.

First I was quite cool with it, but then I felt it wasn’t all ok, so I decided to leave a little note – loving enough but firm. I felt confident to bring the truth of what I felt – not rock solid – but strong enough.

Then I saw through the window that it was my neighbour just across and I felt a bit like “Oh no, but I really like that person” – and that made me realise something very important…

Do I hold back expressing what I feel is the truth to people I happen to favour?

Continue reading “Expressing How We Feel – A Matter of Responsibility”