Förhållande = friheten att vara respektlös?

Igår när jag var ute och gick fick jag höra en ordväxling mellan ett par som höll på med någon form av renoveringsarbete på sin tomt. Det var kanske ingen ordväxling utan snarare mannen som uttalade något till sin vad jag förmodar partner. Han sa någonting i stil med “vad är det du inte förstår” eller “vad är det du inte fattar”, och det fick mig att tänka på hur vi ibland tar oss friheter i förhållanden, som det verkar, att ventilera våra frustrationer på någon annan.

Ger ett förhållande oss rätten eller en licens att inte vara respektfull och en arena att ventilera vår inre frustration? Jag vet att det ibland kan kännas jobbigt att bara vara människa och i ett förhållande highlightas det extra mycket då man inte har någonstans att ta vägen. Många väljer dock att hantera det med en eller flera öl eller glas vin varje kväll. Det är dock en annan diskussion som jag säkerligen kommer tillbaka till.

Men vad är det som gör att vi beter oss så här mot någon som vi en gång i tiden svor att älska i nöd och lust? Något måste väl gått förlorat. Eller är det så att vi inte har underhållit något som borde ha underhållits. Kanske en kommunikation? Vi kanske inte är så bra på att kommunicera med varandra längre? Vi kanske låter saker slip by, saker man borde prata om. Om jag vaknar upp bredvid någon jag älskar och känner att något inte riktigt stämmer då måste jag prata om det. Vi säger att kärleken är viktigast men tycker vi egentligen det, eller är det enklare att bara köra på, låta lågan långsamt tona bort?

Det senare låter väl rätt deprimerande men jag tror det är så för många. Kärleken försvinner och man kämpar på för att hålla skutan flytande. Man blir två personer som gör sitt bästa för att klara av en vardag tillsammans. Ibland blir frustrationen för stor man riktar den mot den man tycker triggar igång alla de där känslorna man inte vet hur man ska hantera. Istället för att berätta att jag känner mig arg, eller ledsen, eller överväldigad av någonting så kommer det ut med allt annat än kärlek.

Vad kan vi då göra? Jag tror att vi måste börja kommunicera. Känner jag mig arg eller frustrerad så är det bättre att säga det än att låta det komma ut i en kärlekslös eller spydig kommentar eller en knytnäve i väggen. Jag tror vi är frustrerade och hämmade därför att vi inte kommunicerar vad det är vi känner. Vi känner så mycket men vi säger det kanske inte så ofta som vi borde. Kanske är vi rädda för att säga för mycket då vår partner inte vill öppna upp så mycket som du vill. Där har vi ett till problem…

Vi män lär oss från små att vi inte ska vara så tjejiga och inte så blödiga, att borsta bort dammet och inte sitta i knät och gråta för länge, för det gör dig kanske lite obekväm. Vi lär oss att långsamt stänga av den där känsligheten vi hade från the word go. Det här är något som skadar inte bara den senare mannen men även alla i hans omgivning då han inte uttrycker sig så som han kanske innerst inne vill.

Och kvinnorna är inte heller förskonade för de börjar bli mer och mer likt män i sitt manér. Jag vet, det här gillar inte kvinnorna att höra men jämställdheten har även den tagit en fel riktning då den tros betyda att kvinnor ska visst kunna göra allt män gör även om männen inte alls gillar att axla mansbilden. Än en gång en diskussion som säkerligen har sitt utrymme i en annan artikel.

Matts Josefsson

Spara

Spara

Advertisements

2 thoughts on “Förhållande = friheten att vara respektlös?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s